Coaching

Val vi har och tar…

Igår, den 27 januari är dagen då vi uppmärksammar de över 6 miljoner judar och andra avvikande människor som inte ansågs �?�ariska�?� på Förintelsens minnesdag. Det var den dagen 1947 de överlevande fångarna i Auschwitz-Birkenau befriades. Miljoner medmänniskor som inte gavs något val när järndörrarna till gaskammaren stängdes. De hade inget val, men alla de människor som anslöt sig till tanken om att de själva var av arisk ras, hade ett val �?? att ansluta sig till mördarna eller att inte ta ifrån offren den valfrihet som de och alla andra människor begåvats med.

Det påminner om mobbing i småskolan. En liten individ som lyckas samla en skara lojala. Någonstans i tonåren borde det klicka till att man har fått ett eget huvud, en egen hjärna att tänka med. Att undvika att omedvetet följa någon annans handlingar och val med dess konsekvenser. Att bli medveten om sin empatiska förmåga och betänka hur man själv skulle känna om man var i offrets situation.

Hjärnan är ett fantastiskt verktyg som bara väntar på att få välja; Vill jag gå till jobbet idag? Välj! Jo, naj, jo, naj, jo. Vad skall jag ha på mig? Välj! Svart? Idag igen�?�? Gräddnougat eller saltkaramell? Välj! Ta båda. Träna eller inte? Välj! Hur var det nu�?� nej, det är inte torsdag idag. Högklackat? Välj! Snöar det?… nej, då blir det högklackat. Bilen eller cykeln? Välj! Blåser som fan idag�?� bil. Rosé eller öl? Välj! Rosé�?� är du dum eller? �?r det torsdag eller fredag? Välj! Kurre, vad är det för dag idag? Måndag. Va, hur tänker du nu?

Utan att vi tänker på det så väljer vi ju hela tiden. Vi väljer till och med att vara sorgsna, ledsna eller till och med förbannade och ilskna. Eller ännu värre �?? att vara sur. Finns det något värre än att stå framför en sur eller ilsken person. Det krampar i hela kroppen och flyktbeteendet går i gång. Adrenalinet pumpar ut i blodet för att du skall börja springa, men fötterna sitter fast i golvet, hjärtat börjar slå eftersom blodet påverkar hjärtat. Ansiktet tappar färg eftersom blodet behövs till benen. Kroppsspråket säger säkert att man redan fallit med svansen mellan benen.

De är inte ens sjuka, ja det kan de ju vara faktiskt, störda finns det ju något som heter. De är bara arga och visar det gärna. Vad vill de åstadkomma? Vad vill de skall hända? Jag har blivit fruktansvärt arg några gånger i mitt liv, och började gräva för att hitta svaret på varför reaktionen var så stark och kom fram till att jag inte kunde påverka, välja, något i situationen. Jag hade inte kompetensen att hantera situationen på ett lugnt sätt, så kroppen reagerade med rädsla, ilska (skrämsel) och flykt.

Våra hjärnor är inte byggda för att ständigt må bra, enligt Anders Hansen. Fredag varje vecka, glöm det. Kurre på jobbet försöker tappert; �?�Idag är det fredag�?� hojtar han glatt på torsdagen. Det är hans tolkning av veckan. Min tolkning av verkligheten är att det fortfarande bara är torsdag. Men faktum är att när han hojtar så glatt, så lyssnar min hjärna och tolkar budskapet positivt, jag blir också glad: �?�Jippie, det är fredag trots att det är torsdag�?�frorsdag�?�. Hjärnan är korkad och går att lura. Vad spelar det för roll, vad den tror? Välj själv! Bara den är smart när det gäller. Det går ju också att välja.

Egentligen finns det bara några situationer som vi inte kan välja bort i livet �?? sorg, förändring och kritik.

Sorg är knutet till kärlek. Kärlek är det �?�gränssnitt�?� som binder oss människor samman. Det viktigaste av allt för människoartens överlevnad. När vi förlorar någon eller något vi håller kärt upplever vi sorg. Att förlora någon är oundvikligt.

Förändring är knutet till anpassning, vilket också är en förutsättning för artens överlevnad. Men det är svårt för oss med förändring. Vi förutsätter oftast att det medför en förlust av något slag. Svårast är det när vi själva inte kontrollerar förändringen, väljer den. �?�Jag vill skiljas�?�. �?�Du vill ha fler barn, men det vill inte jag�?�. �?�It takes two to a tango�?� får en helt annan innebörd än erotisk dans.

Kritik är knutet till utveckling. Vår nyfikenhet och utveckling är en förutsättning för förändring och anpassning för överlevnad. Om vi inte tar emot kritik kan det bli väldigt mödosamt och snårigt mot målet om vi inte får reda på om vi är på rätt väg. Det är viktigt att då kunna ge konstruktiv kritik och inte bete sig som ett arsle. Det är arslen som bromsar utvecklingen, och många arslen finns det.

Sorg, förändring och kritik �?? du kommer inte undan, det tillhör livet tyvärr. Men det är fredag och jag har ett tips: Arslen, sorg, förändring och kritik tillhör livet – endast lidelsen är självvald. Sug på den!

Kurre! Idag är det ingen pensionärsfredag, idag är det en RIKTIG fredag. Rosé eller rött vin till maten? Välj! …eh, kranvatten? …ok?

Varför VARF�?R? är en bra fråga

-VARF�?R har ni grävt ner Tonys filt i trädgårdslandet? Va´, svara VARF�?R?

Pappa tornade upp som en arg jätte framför Thomas och mig. Vi intog båda två skamposen och tittade under lugg djupt ner i den mörka jorden där vi stod i trädgårdslandet på baksidan av vårt hus. Jag tyckte Thomas kunde svara, det var han som hittat på det. Men han sa inget. När pappa tog ett hårt tag i hans arm, kände jag att det var dags att säga något. �?�Det var kul�?�, pep jag �?�Han blir så arg och det är kul�?�. Utgången minns jag inte mer än att vi fick gräva upp den igen, att Tony grät och att det var sista gången han hade snuttefilt

�?�Varför�?� är nog för de flesta ett laddat ord, just för att det var rubriken på barndomens onda gärningar. Blev man ertappad var det alltid någon som konstigt nog, trodde sig kunna få ett bra svar och samtidigt vara arg. Det spelade ju ingen roll vad man svarade, man fick ju en hörvel ändå.

Men frågan �?�varför?�?� är en väldigt bra fråga att ställa till sig själv, om man nu har vågat ta kommando över det efter barndomens trauman. Ordet �?�varför�?� tar dig fram till vad syftet är, till det du gör. Vi gör saker varje dag, men ställer oss sällan frågan varför man gör det man gör? Eller om vi vänder på det �?? varför man inte gör det man vill göra?

Om syftet att gå med i en ideell förening är att träffa trevliga vänner, kanske du inte skall börja gräla med styrelsen eller andra medlemmar bara för att du tyckte att du hade rätt. Du kan ju alltid välja att byta syfte, eller så kan du bli medveten om varför du gör det du gör och bete dig därefter.

Varje januari tar jag fram en sorts årsplan för vissa av mina aktiviteter. Den brukar hålla fram till sommaren, då man släpps ut på grönbete och under hösten går jag och laddar på att börja om. Det tycker jag är godtagbart. Jag upplever det som att jag programmerar min hjärna att utföra vad jag bestämt, så ingen annan bestämmer för mig. Jag vet inte vem det är, men ibland bestämmer någon att jag skall sätta mig i soffan varje kväll och äta vaniljglass med krossad choklad, helst med lite ovispad grädde också.

Högst upp i årsplanen skriver jag syftet med aktiviteten, varför vill jag göra det här? I årets plan för träning upptäckte jag att jag inte är särskilt motiverad av att träna. Det blev ju inte bättre av att läsa Anders Hansens bok Depphjärnan där han berättar att vår hjärna är byggd för att spara på kalorier. Helt naturligt alltså, perfekt. Jag är normal. Mitt syfte med att träna lät så här:

• Må bra �?? �?�Jag mår redan bra�?�.
• Bli smal �?? �?�Jag är smal�?�.
• Gå ner i vikt �?? �?�Tre kilo går jag lätt ned när jag vill�?�.
• Bli stark �?? �?�Varför då?�?�
• Bli obegränsad fysiskt �?? �?�Vad betyder det? Har jag skrivit det?�?�
• Orka åka skidor �?? först blir jag tyst sen �?��?�ja, jävlar jag fixade inte Marmelada sist. Skit, hur många veckor har jag på mig?�?�
• Orka rida �?? �?�Aaaagghhh�?� jag orkar kanske skritta så som min kondis är idag. Pinsamt, det går ju inte och jag tänker INTE lägga ned ridningen�?�.

Att åka skidor och rida är det roligast jag vet. Skulle jag behöva sluta med det? Aldrig i livet. I stället för att vara motiverad blev jag hotiverad. Om jag inte tränar orkar jag varken åka skidor eller rida. Här gick min kropp i gång helt utav sig själv, bara av tanken att jag annars inte orkar göra det jag vill. Nu har jag varit på gymmet tre gånger den här veckan, och det känns så enkelt och naturligt att ta sig dit.

I det här fallet är det i alla fall jag som bestämmer. Tror jag. Men jag erkänner att jag är förvånad. Vad hände?

�?�Levla ditt liv�?� �?? Kjell Enhagers sista stora föreläsning

Den 15:e december fick en fullsatt Oscarsteater i Stockholm, efter flera gångers datumändringar, äntligen uppleva Kjell Enhager då han en sista gång höll en föreläsning. Han skall trappa ner, säger han. Vi får väl se, säger jag. Han verkar full av energi som vanligt och jag har faktiskt glömt hur rolig han dessutom är på scen. Med en nervöshetsfaktor på 3 av 100, enligt honom själv, tar han oss avslappnat med sina blädderblock genom en kavalkad av hans historier, klokheter och erfarenheter.

Första gången jag träffade Kjell var på en buss från flygplatsen till Les Arc´s i Frankrike, i februari 1983. Vi var ett gäng från Vingresor som skulle dit och förgylla After Skin med hjälp av Bortalaget. Ving hade några inbjudna gäster med sig, bland andra Ola Rylander som vunnit VM i störtlopp 1982. Han kastade sin protes och åkte på en skida, vilket var en stor sensation och bedrift. Han körde också flygande kilometern (speedski) på en skida i 176 km/tim. Ola hade en kompis med sig�?� och gissa vem?

Kjell underhöll oss andra passagerare med ett kompabilitetstest som gick ut på att man jämförde med någon slags beräkning, sitt födelsedatum med den andres födelsedatum och så kom man fram till hur väl man passade ihop i procent räknat. Min man och jag var till 98% kompatibla, vilket var ett ovanligt högt tal. Jag minns att jag skrattade väldigt mycket under den här resan, Ola och Kjell var vansinnigt underhållande och After Skin helt galen. Jag minns när vi en kväll gick hem från baren och blev bombarderade med snöbollar av några fransmän, då Ola river av sin protes, håller upp den och skriker �?�INVALIDOS, F�?R FAN�?�. Eller den gången i baren när han vänder upp benet/protesen och balanserar ölglaset på undersidan av foten. Alla i baren blev nog lite chockade, de flesta fransmän. Helt galet, men roligt.

Kjell fick en extra stjärna i himlen då han höll ett öga på mig när vi åkte i pudersnö. Jag hamnade givetvis på efterkälke eftersom puder var första gången för mig. �?��?r du ok?�?� frågade han. Vilket min så kompatible man inte verkade intresserad av. Just då, när jag fick frågan hade jag läget under kontroll men inte länge. Jag föll och hade ett helvete att ta mig upp igen. Alla försvann och jag låg ensam kvar där på berget. Snön var djup och lös, puder är djupt och löst, så när jag satte ner handen i snön sjönk den bara. Då försökte jag med staven som också den försvann. På den tiden var man ung och kunde få användning för de magrutor man investerat i. Jag lade mig på rygg och ställde skidorna i läge och gjorde en situp. �?h�?� härliga 80-tal, du försvann och tog magrutorna med dig.

Jag vet att det inte går men OM jag hade varit världsstjärna i puderåkning, hur hade jag åkt då? Den meningen sammanfattar en stor del av Kjells budskap i sin coaching. �?�Levla ditt liv�?�, syftar på att man kan höja sitt liv en �?�level�?� med hjälp av väldefinierade tankar. Vem tror ni coachar Peder Fredricsson? Kjell kallar en variant för �?�glassboomerangen�?� och dedikerar historien till sin dotter. Ordet OM tar dig förbi dina begränsningar i tankarna och ger hjärnan en positiv bild av vad du skulle vilja helst av allt.

�?�Shoot for the moon! If you miss, you´r among stars�?�. Fast du missar inte. Peder Fredricsson kan inte tänka att det inte gör något om han missar månen om �?�månen�?� råkar vara en OS-medalj. Vill du få samma resultat som Fredricsson, låtsas att du är honom! Studera honom, vad gör han som inte andra gör? Om du har andra intressen än ridning, välj ut en �?�idol�?�, låtsas att du är den personen och se vilket resultat du får. Ingen annan vet ju att du låtsas. Hjärnan är rätt korkad, och vet inte vad som är verkligt, så lura den till att få dig att prestera max och nå de resultat du vill ha. Det är därför som visualisering är så framgångsrikt. Forskare har givetvis kollat upp det här och det visar sig att en person som ligger i soffan och tänker hur han kastar en basketboll rätt i korgen gång på gång, gör lika bra ifrån sig som en person som tränar rent praktiskt med att försöka få i bollen i korgen. Den som tränar praktiskt har fler missar inprogrammerade i hjärnan än soffliggaren.

Ett annat sätt att lura hjärnan att prestera är att man tänker sig att livet är som en film och att man själv är huvudpersonen. Vilken film skulle du velat vara huvudpersonen i? Vem har skrivit ditt manus? Mamma och pappa? Eller någon annan�?� Uhaaa�?� Ha, ha, ha�?� tänk dig om det händer något, som inte kan kallas flyt, då kan du vråla �?�Vem fan skrev det här?�?� Vilken film? �?�Casablanca�?�, �?�Die Hard�?�? Det är värt ett försök. Säger det igen: ingen vet vad du tänker. Eller skäms du för dig själv? Eller tror du att du läcker? Att någon ser vad du tänker, vem skulle det vara? Gud? Vem är det? Faktum är att jag har en vän som i ett av våra samtal kom fram till att en begränsande tanke just kom från något gammalt religiöst tankesätt som han ärvt.

Kjell har under många föreläsningar sagt att vi skall skriva ett brev till oss själva, där vi skriver ner vad vi vill åstadkomma inom 5 eller 10 år. Sen förseglar man brevet och öppnar det efter den tid man bestämt. Hela publiken i salongen får en minut på sig att skriva ned vad vi just nu vill skall stå på vår lista. �?�Kommer du inte på något, sno vad din närmaste granne skriver�?�. Innan vi gör det drar han en rolig historia så vi skrattar allihop. Det är med beräkning han lägger upp det på det sättet. Innan man tar bra beslut skall man försätta sig i ett gott �?�mood�?�, en god sinnesstämning. Många som skrivit ett brev till sig själva, har efter öppnandet blivit överraskade att det blivit som det står, utan att de tänkt så mycket på det. De har inte ens kommit ihåg vad de skrev, ofta brukar det även gå snabbare än man tänkt.

När vi nu pratar om att försätta någon i ett �?�gott mood�?�, är lärare till yrket och har läst Anders Hansens böcker om hjärnan, så kan man ge sina elever ett alldeles utmärkt verktyg för effektiv inlärning. Man låter dem ha fysisk aktivitet i ca 5-10 minuter, sen ber man dem skriva ner vad de tycker är det roligaste som finns, sen går man igenom dagens lärdom. Givetvis finns det forskning på detta. Testpersonerna vann stort mot soffliggarna. Tillräckligt mycket för att det är värt att prova.

Ingen lever livet och känner sig lycklig varje dag, hela tiden. Vår hjärna är inte byggd så. Vi måste hela tiden ha en motivation att vilja överleva och fortplanta oss. Så ibland blir vi onöjda med livet i vårt sökande i att må bra. Det är normalt, det skall vara så att livet går upp och ned. Vi mår bra när vi har mat, värme, trygghet och kärlek (gemenskap). Om vi behöver ändra något, justera något i våra liv, är det bra att fundera på vad som går att påverka på egen hand, vad vi behöver andras hjälp med och vad som beror på modernaturs krafter (som vi får förhålla oss till). Om något behöver ändras går man igenom sex olika steg för att lokalisera vad och hur justeringen skall genomföras: omgivningen, beteendet, kompetensen, värderingar, identitet och till slut syftet. Fråga dig: Varför gör du det här?

Om det nu är att må bra som är utmaningen i livet, så kan man också ta hjälp av den korkade hjärnan vi begåvats med, lura den att få oss att må bra genom att ändra våra tankar. Kjell berättar om hur han ibland kan komma hem och se hallen full av skor och kläder i oordning på golvet. Men i stället för att bli frustrerad så ändrar han sin sinnesstämning genom att i stället för att bli arg, tänka att �?�Tjohoo, här måste det finnas en naken människa�?�.  Likadant gör jag själv när jag vaknar mitt i natten. I stället för att bli irriterad blir jag glad att jag får gå i säng en gång till. Jag går upp utan att tända, och gör om hela sänggående proceduren en gång till. Lyx.

Jag tror inte det här är Kjelles sista performance, vi har för kul allihop i salongen inklusive honom. Hans berättelse om hur vaktmästaren i huvudet kollar om vi varit med om �?�det här�?� förut och räknar hur många minustecken och plustecken det finns inne i huvudet. Jag tror jag någon gång har snott hans blädderblock med alla gröna och röda minus och plus. Hans teckningar i tusch med streckgubbar och versaler går till världshistorien, och kommer att finnas på museum i framtiden. Bredvid Picasso.

Det sista han lär oss är hur man tar bort minustecken och byter ut dem till plustecken i våra huvudet. �?�Har jag varit med om det här tidigare? Jajamensan. Helvete, väldigt många minus där.�?� Dags att justera alltså, vilket görs med djupandning och visualisering. Stridspiloter har stort behov av att tvätta stress, vilket de lärt sig att göra med just sådan teknik. Skulle jag skriva meditation, så kanske det skulle uppfattas som något asiatiskt skit som inga hårda och balanserade människor håller på med. Men dessa personer har nog aldrig varit stridspiloter heller. Det handlar om att få en ensam stund med sin hjärna och djupandas så kroppen tror man är lugn. I det tillståndet kan man börja visualisera att dåligt skit skiftar till ett bättre fix. Kan du närsomhelst försätta dig i ett lugnt tillstånd kan du övervinna situationer i stress och ångest. Vår hjärna skall vara ett verktyg vi behärskar, hellre än något som härskar över våra liv.

Jag har mycket att tacka Kjell för. Han fick mig att bli intresserad av hur vår hjärna fungerar, att det är ett verktyg. Att jag kunde ändra min sinnesstämning och hur man når sina mål. Jag har använt allt med den framgång jag vågat önska mig. Jag tror inte det här är Kjelles sista performance. Det är för intressant och för roligt. Jag tror han kommer tillbaka�?� med en annan form, fresch and crispy.

TACK!

Avundsjuka

�?�Jag vill ibland inte läsa alla inlägg på Facebook. Det gör ont att se alla lyckliga människor.�?� Hon stirrar på sin telefon och lägger den på bordet med en hård smäll.

Jag kan hålla med henne. Jag erkänner att jag ibland känner en känsla av att mitt liv är väldigt misslyckat när jag ser lyckliga par som skickar bilder på tusen rosor som de gett varandra på bröllopsdagen. Eller alla mysiga lekar med barn och barnbarn.

När jag klickar på gilla så känner jag verkligen att jag gillar. Jag vet ju hur det är att känna sig så där lycklig. På något sätt upplever jag den där lyckan samtidigt som jag gillar, och samtidigt förstår jag att det finns ett avstånd till min situation för närvarande. Det gör mig ledsen, kommer jag någonsin att få känna så igen?

Just nu i den här pandemi situationen som vi alla befinner oss i, är vi nog inte ensamma om dessa känslor. Jag har precis läst Anders Hansens bok �?�Skärmhjärnan�?�, där han beskriver just detta. Hur deprimerade vi kan bli av att ständigt bevaka våra sociala medier. Forskning visar att det påverkar oss och våra ungdomar väldigt mycket och inte i positiv anda. Jag kan verkligen rekommendera boken, speciellt till er som har barn.

Att vara avundsjuk är något negativt har jag förstått sedan jag var liten. Man är ju �?�sjuk�?�, och det kan ju inte vara något positivt. Men är det verkligen så?

Att känna avund kan ju vara att se någon göra något roligt och känna att just detta vill jag också vara med om. Det blir ju ett tips på vad jag själv skulle vilja göra eller uppleva.

Vad blir du avundsjuk på? Vad vill du göra när alla restriktioner hävs?

Coaching – vad innebär det?

Ordet coach betyder egentligen vagn, ett hjälpmedel som tar en från där man är till en annan destination. Sedan 70-talet är det även synonymt med en person som hjälper individer som vill förflytta sig mentalt från nutid till önskad framtid.

Ibland händer det att man fastnar i situationer i livet som påverkar och hindrar den utveckling som man planerat. Då är det lämpligt att tala med någon som kan se situationen från en annan synvinkel. Vi coacher har dessutom fått speciella verktyg i vår utbildning som gör att allt går lite fortare att lösa.

Men en sak är säker – även om man är coach, psykolog, terapeuth, healer och har alla verktyg i världen, så kommer man inte undan stormarna i livet. Det gäller att ta ut kompassriktingen, på med hjälmen och säkerhetsbältet för livet kommer att bli både skumpigt och kurvigt, och fort går det. Häng med!

Tjuren Ferdinand

Att leva i nuet, carpe diem, är ett uttryck som kan kännas urvattnat. Det har funnits med länge utan att själva innebörden har förklarats. Man kan ju inte bara gå runt och leva i nuet, det är ju så mycket som måste uträttas för att överhuvudtaget kunna leva. Rena skitpratet, kan tyckas.

Men faktum är att det bara är just nu som du kan påverka. Du kan lägga en plan för framtiden eller för nästa timme, nästa minut, nästa sekund. Men det är bara nu som du kan göra något i ditt liv. En minut sedan är redan dåtid, historia. En timme framåt, en minut framåt är framtid. Framtiden vet ingen något om. Det kan hända vad som helst.

Vi kan alltså egentligen bara ta ut kompassriktningen för vad vi vill skall hända i våra liv, och sedan åka med och ta till oss det som händer. För att inte fullständigt krascha mot alla problem som uppstår på livets väg behöver vi lärdom, kunskap och erfarenhet. Då blir det lättare att förhålla sig balanserat och lugnt till de händelser som livet erbjuder oss.

Det är här tjuren Ferdinand kommer in i bilden. Ni vet Disney´s tjur som sätter sig på en humla. Han har det fint under sin korkek där han sitter och luktar på blommorna. Sniff, sniff. Han har valt det till skillnad från sina kamrater som vill bli den tjur som väljs ut som den störste och starkaste.

Nu undkommer han döden för att det är en tecknad serie, och kan fortsätta sitta och lukta på sina blommor under korkeken. Men erfarenheten har lärt honom att man måste se vart man sätter sig, så man inte sätter sig på en humla. För då vet man aldrig vilken vändning livet tar.

Vi lever här och nu, och medan vi gör det vill vi må så bra som möjligt. Vad nu det innebär för var och en. Om man nu tänker sig att jag vill ha ett liv där jag mår bra, men har tankar och minnen med dåliga erfarenheter från dåtiden samtidigt som jag vill planera för framtiden och lägger till alla dessa dåliga erfarenheter in i framtida planer. Hur känner jag mig då, just nu. Tjuren Ferdinand sitter och försöker njuta av blomdoften, samtidigt som han tänker på vad som kunde ha hänt på arenan. Samtidigt tänker han på hur försiktig han måste vara nästa gång han sätter sig, och då känner han hur det sticker till i baken. Hur mycket kan han njuta nu av sin blomdoft? Självkänslan stressas mellan dåtida händelser och fantasier om framtiden.

Dåtida händelser är ingen verklighet, det här historia som aldrig mer kommer att komma tillbaka. Framtiden har vi ingen aning om, fantasier om framtiden är heller ingen verklighet. Det är dina tankar som är aktiva. Det sker en lagring av erfarenheter så att du inte skall sätta dig på en humla en gång till.

Tankar som verktyg

Våra tankar som mal inne i vårt huvud skall verka som verktyg för oss, men ibland blir de istället rena rama värk tygen. Tankarna målar upp fantasier om hur saker och ting i vårt liv förhåller sig, med hjälp av de erfarenheter som vi tagit till oss. Att bli medveten om sina tankar och ta kommandot över dem, tar tid. Men om man bara får insikten så tar man kontrollen. Ja, sen trillar man ju dit lite då och då förstås, men det är ju bara charmigt.

Nedan har jag försökt visa med hjälp av bilder hur tankar kan påverka oss negativt och få oss stressade. Jag brukar använda Tjuren Ferdinand när jag förklarar; vi vill leva som honom, lyckligt doftande på livets ljuvligheter i lugn och ro. Men även han behöver få dåliga erfarenheter tillagda i sitt system, så han inte sätter sig på en humla mer än en gång.