Igår, den 27 januari är dagen då vi uppmärksammar de över 6 miljoner judar och andra avvikande människor som inte ansågs ?ariska? på Förintelsens minnesdag. Det var den dagen 1947 de överlevande fångarna i Auschwitz-Birkenau befriades. Miljoner medmänniskor som inte gavs något val när järndörrarna till gaskammaren stängdes. De hade inget val, men alla de människor som anslöt sig till tanken om att de själva var av arisk ras, hade ett val ?? att ansluta sig till mördarna eller att inte ta ifrån offren den valfrihet som de och alla andra människor begåvats med.
Det påminner om mobbing i småskolan. En liten individ som lyckas samla en skara lojala. Någonstans i tonåren borde det klicka till att man har fått ett eget huvud, en egen hjärna att tänka med. Att undvika att omedvetet följa någon annans handlingar och val med dess konsekvenser. Att bli medveten om sin empatiska förmåga och betänka hur man själv skulle känna om man var i offrets situation.
Hjärnan är ett fantastiskt verktyg som bara väntar på att få välja; Vill jag gå till jobbet idag? Välj! Jo, naj, jo, naj, jo. Vad skall jag ha på mig? Välj! Svart? Idag igen?? Gräddnougat eller saltkaramell? Välj! Ta båda. Träna eller inte? Välj! Hur var det nu? nej, det är inte torsdag idag. Högklackat? Välj! Snöar det?… nej, då blir det högklackat. Bilen eller cykeln? Välj! Blåser som fan idag? bil. Rosé eller öl? Välj! Rosé? är du dum eller? ?r det torsdag eller fredag? Välj! Kurre, vad är det för dag idag? Måndag. Va, hur tänker du nu?
Utan att vi tänker på det så väljer vi ju hela tiden. Vi väljer till och med att vara sorgsna, ledsna eller till och med förbannade och ilskna. Eller ännu värre ?? att vara sur. Finns det något värre än att stå framför en sur eller ilsken person. Det krampar i hela kroppen och flyktbeteendet går i gång. Adrenalinet pumpar ut i blodet för att du skall börja springa, men fötterna sitter fast i golvet, hjärtat börjar slå eftersom blodet påverkar hjärtat. Ansiktet tappar färg eftersom blodet behövs till benen. Kroppsspråket säger säkert att man redan fallit med svansen mellan benen.
De är inte ens sjuka, ja det kan de ju vara faktiskt, störda finns det ju något som heter. De är bara arga och visar det gärna. Vad vill de åstadkomma? Vad vill de skall hända? Jag har blivit fruktansvärt arg några gånger i mitt liv, och började gräva för att hitta svaret på varför reaktionen var så stark och kom fram till att jag inte kunde påverka, välja, något i situationen. Jag hade inte kompetensen att hantera situationen på ett lugnt sätt, så kroppen reagerade med rädsla, ilska (skrämsel) och flykt.
Våra hjärnor är inte byggda för att ständigt må bra, enligt Anders Hansen. Fredag varje vecka, glöm det. Kurre på jobbet försöker tappert; ?Idag är det fredag? hojtar han glatt på torsdagen. Det är hans tolkning av veckan. Min tolkning av verkligheten är att det fortfarande bara är torsdag. Men faktum är att när han hojtar så glatt, så lyssnar min hjärna och tolkar budskapet positivt, jag blir också glad: ?Jippie, det är fredag trots att det är torsdag?frorsdag?. Hjärnan är korkad och går att lura. Vad spelar det för roll, vad den tror? Välj själv! Bara den är smart när det gäller. Det går ju också att välja.
Egentligen finns det bara några situationer som vi inte kan välja bort i livet ?? sorg, förändring och kritik.
Sorg är knutet till kärlek. Kärlek är det ?gränssnitt? som binder oss människor samman. Det viktigaste av allt för människoartens överlevnad. När vi förlorar någon eller något vi håller kärt upplever vi sorg. Att förlora någon är oundvikligt.
Förändring är knutet till anpassning, vilket också är en förutsättning för artens överlevnad. Men det är svårt för oss med förändring. Vi förutsätter oftast att det medför en förlust av något slag. Svårast är det när vi själva inte kontrollerar förändringen, väljer den. ?Jag vill skiljas?. ?Du vill ha fler barn, men det vill inte jag?. ?It takes two to a tango? får en helt annan innebörd än erotisk dans.
Kritik är knutet till utveckling. Vår nyfikenhet och utveckling är en förutsättning för förändring och anpassning för överlevnad. Om vi inte tar emot kritik kan det bli väldigt mödosamt och snårigt mot målet om vi inte får reda på om vi är på rätt väg. Det är viktigt att då kunna ge konstruktiv kritik och inte bete sig som ett arsle. Det är arslen som bromsar utvecklingen, och många arslen finns det.
Sorg, förändring och kritik ?? du kommer inte undan, det tillhör livet tyvärr. Men det är fredag och jag har ett tips: Arslen, sorg, förändring och kritik tillhör livet – endast lidelsen är självvald. Sug på den!
Kurre! Idag är det ingen pensionärsfredag, idag är det en RIKTIG fredag. Rosé eller rött vin till maten? Välj! …eh, kranvatten? …ok?
