Det är väl ingen annan högtid vi önskar varandra så mycket gott som just nästa nya år. I och för sig så får man inte så många jul- och nyårskort längre. Inga SMS-hälsningar heller, men Facebook svämmar över av hälsningar och likes. En ganska tråkig rationalisering kan tyckas. Men hursomhelst så önskar vi oss själva och alla andra ett bra nytt år, då det förra som oftast uppfattas som ett skitår. Ett alldeles nytt och färskt år som luktar gott och blänker ny polerat framför oss, som en dröm av förväntningar. Framför allt är förväntan fylld av spänning, man vet inte om man skall få känna fruktan eller lycka ?? man har ingen aning om vad som kommer att hända. Av samma anledning som man vrider och vänder på julklappen, ruskar och känner för att få reda på innehållet innan man rivit av papperet, så läser astrologerna i stjärnorna vad som skall hända. Och vi går på det. Vart tog Gud vägen? Jesusbarnet som nyss fötts? Om jag tror på vad som står under Kräftans tecken i Damernas Världs astrospecial, vilken religion utövar jag då, månne? Bara på några dagar har jag konverterat från Kristendomen och julklapparna, till den här nya astroreligionen. Planeterna står så gynnsamt i Kräftans tecken det här året, så allt magiskt kommer att hända mig. Yes!
Det är kittlande och frestande att bara ligga lågt för att se om allt det där magiska verkligen händer. Efter lite granskande källkritik inser jag ju att alla stjärntecken har gynnsamma stjärnstånd. Typiskt. Jag kanske skall hålla mig kvar i kristendomen. Trots religon hit och stjärnstånd dit, ett nytt år är på något sätt ett nytt omtag om livet. ?Nu skall jag??, ?Det här året skall jag??, ?Nu eller aldrig??, sällan hör man ?Det här året skall jag rensa lite i allt jag vill, och utföra det jag inte hunnit.? Sen blir man ju så matad av alla glada utrop att ?Våga, våga?, ?Gör! Bara gör!? och ?Tro på dig själv?. Fasiken, det är faktiskt inte bara att ?göra?. De val man gör får konsekvenser, lagen om orsak och verkan ?? kausalitet, förändrar man något (orsak) leder det till konsekvenser (verkan) som kanske är bra för just dig själv, men tar du i sådant fall även ansvar för andra i din närhet som kanske också påverkas?
Att ha en kompassriktning i livet med ett eller flera mål, är nödvändigt. Delmål och uppföljning är en förutsättning för att nå det slutliga målet. Nya färdriktningar skall föranledas av eftertanke och konsekvensanalys. Låter det krångligt? Fast faktum är att du redan gör det i vardagen ?? ??lskling, skall vi byta pizzeria i år?? ?Tja, varför då??? i svaret kommer konsekvensanalysen. Förändringar kommer vi inte undan i livet, det tillhör livet. Lidelsen är självvald, om man nu lider av förändringen. Att man någon gång i livet lider av en förändring, det tillhör också livet. Förändring är ju kopplat till utveckling och anpassning. Det är när förändring sker som vi inte själva har bestämt, som vi oftast förutsätter att det innebär en förlust för oss. Det är vår uppfattning av situationen som vi kan påverka. Att lida är bara ett alternativ, det finns fler. Klockan i min Iphone har fått en sekundvisare ?? hur väljer jag att reagera på den förändringen? Okej, den var dålig, det var ju till och med en rätt bra förändring ?? nu kan jag ju se sekunderna av livet också. Var det bra, förresten? På Grant Thornton lärde jag mig av min mentor att hantera arbetsrelaterade ?katastrofer? på ett sätt som jag fortfarande använder i alla möjliga sammanhang. Hon frågade ?Var det någon som dog??, och det var det ju givetvis inte, varpå allt kändes mirakulöst lätt igen i samma stund.
Min brorson, Sebastian, illustrerade livet på ett så fint sätt när han målade en tavla till mig som föreställde Livets timglas. Se bilden. Jag tolkar den som att sanden i timglaset illustrerar själva tiden vi har till förfogande i livet och hur vi balanserar tiden mellan drömmar, äventyr, kärlek, familj, vänner och skyldigheter, karriär och jobb, pengar och åldern. Att hålla den där balansen i timglaset, så att inte all sand rinner ner i ena änden? det är en så fin illustration av livet vi lever.
Det finns faktiskt förändringar som bara dyker upp? eller slår ner som en sten i huvudet på en. Oförutsedda händelser, något man trodde man hade koll på, något man inte såg komma. Ibland känns det som att det sitter en liten svart djävel någonstans och tycker man har det för fint och bekvämt ?? ?Den där, hon kan behöva lite djävulskap?, och så DUNK, har hela livet ändrats inom loppet av en minut. Det har hänt mig ett antal gånger. Man tror sig vara balanserad och ha ett tryggt liv med Nokiastövlarna förankrade i jorden, inget kan rubba en, och likförbannat slits rötterna i hjärtat av. Självförtroendet hänger och dinglar utanför. Efter ett tag har man förankrat allt hårdare än tidigare och så tror man att allt är under kontroll igen, tills nästa storm.
En sådan gång för längesedan blev min reaktion ren och skär ilska. Jag tog bilen till stan och gick in på Harry Carlssons på Stenkumlaväg med bestämda steg och kommenderade en försäljare att sälja mig den värsta dammsugare som fanns i affären, och dyraste. När jag kånkade ut därifrån med en tung kartong innehållande en Miele, utropar jag högt för mig själv ?Ha, där fick du, din djävul?. Mycket nöjd krånglar jag in kartongen i min lilla bil och samtidigt smyger en tanke upp; ?Vem fick vad??. Det krävs några timmar hos psykoterapeuten för att analysera och det var inte väsentligt just då. Känslan var skön. Jag vann. HA!
Så här långt efteråt kan jag villigt erkänna att jag var ilsk på att jag inte hade en klok dammsugare, jag som varit hemmafru så länge. Jag hade efter skilsmässan blivit tvungen att köpa en billig variant och till den fanns inga dammsugarpåsar att uppbringa i hela Visby. Det var alltså en dammsugarpåse som fick vad den tålde? HA! Jag känner triumfens sötma i detta nu ?
Ta nu ut kompassriktningen på resten av ditt liv och börja med att ha en fin och balanserad helg!
