Jag hade nöjet att åka båten till fastlandet förra helgen för att förlusta mig med Bryan Adams. Han såg mig dock inte. Jag hade bokat en vilstol längst fram i båten. Nu kan man boka sin sittplats själv igen, vilket man inte kunnat under pandemin. När jag återkom till min plats efter att ha hämtat min frukostpåse, satt en man på min stol och som dessutom hade lagt undan mina väskor och jacka som jag lämnat på den andra stolen och på golvet. I stället för att döda honom sa jag ?Hoppsan, tog jag DIN plats??. ?Ja, det gjorde du, men man kan ju alltid gå och byta?? svarade han och tittade upp från sin telefon. Mellan stolarna finns en liten yta, som han hade fyllt upp med sin bok och halva sin jacka. ?Nej, det är ok. Jag kan ta den andra stolen, men flytta gärna din bok så jag inte spiller på den nu när jag skall äta frukost.? svarade jag så högfärdigt jag kunde. Han satte på sig hörlurarna och blev tyst.
?Putin?, läste jag innan han tog undan boken. Jag kände inte igen honom, så innan jag anfaller måste jag få kläm på vem han kan vara. Det är ju pinsamt om man sen träffas och han visar sig vara just den beslutsfattare jag är beroende av. Min första trevande analys av honom var att han kunde vara någon kommunal tjänsteman med tanke på de kläder han bar. Medelålders, några grå hårstrån i både skägget och håret och så läser han om Putin. ?Vad läser du?? jag puttade på honom med armbågen så han ryckte till och tog av sig hörlurarna. ?Putins krets, maktkampen om det moderna Ryssland, av Catherine Belton.? svarade han och visade upp boken. ?Den är fantastiskt spännande, och uttömmande. Nu förstår jag verkligen Putin.? han blev fånigt mjuk i rösten när han svarade på min fråga. Jag glodde på honom och kände något bubbla upp; Först snor han min stol, sen känner han sig som Dr Feelgood med Putin. Det var dags att markera.
?Förstår du Putin? Han är ju en sjuklig psykopat? ?ven om du vore psykopat själv, så skulle du inte förstå honom eftersom psykopater inte förstår andra. Det är ingen idé att grotta ner sig och skriva en bok på 593 sidor eller ens läsa den, för att försöka förstå.? Jag var inte lika mjuk i rösten och det var inte meningen heller. Jag ville att HAN skulle gå och byta sittplats. ? Allt härrör ju från 1800-talet, man förstår varför kriget startade.? försökte han. ?Du, det finns ett datum där man som vuxen bör inse att man inte kan skylla på sina föräldrar eller sin historia. Det är idag som gäller. Det enda du kan förstå vad gäller Putin, det är att han aldrig har levt i en demokrati, han vet inte hur det funkar. Han försöker skapa sin egen demokrati i sitt eget liv, så han kan få leva det liv som han vill. Precis som vi gör i vår demokrati.?
Han satte på sig lurarna och fortsatte läsa. Nu trodde jag att han skulle fatta att jag inte var helt nöjd med att han snott min plats. Han hade säkert ingen biljett i vilsalongen över huvud taget. Han hade förmodligen bara känt att här vill jag sitta och flyttat på mina saker, och tänkte att han skulle komma undan med det. Det fanns ju många andra lediga stolar runt omkring oss. Varför just min stol? Jag kunde inte hejda mig? på riktigt, hoppas han inte är någon jag behöver se mer. Jag drog fram min vilstolsbiljett ur fickan, knuffad till hans arm med min armbåge och visade biljetten med undermeningen ?? ?det är DU som snott min stol, bara så du vet.? Han tittade på biljetten utan att ta av sig lurarna och fortsatte sen läsa. Det tog någon minut innan han drog, och jag kunde njuta segerns sötma. Väl framme vid Centralstationen i Stockholm, gick jag raka vägen till Pocketstore och köpte boken om ?putinismen?.
Ja, så det kan gå, men nu är det Valborg, här skall brännas tänker man, men icke. Nu för tiden avråds man från att starta majbrasor eftersom det är för torrt i marken. Konstigt, eftersom man ända sedan medeltiden har eldat just den här dagen, och inte kan jag tänka mig att det aldrig varit lika torrt i marken sedan dess. ?r det klimatkrisen som gjort det farligare att elda, eller protesterar vi för lite? Man underkuvar sig och gör som någon säger. Efter ett tag inser man att man sakta men säkert blivit bortmanövrerad. Det handlar mest om vem man låter bestämma, om det så är någon som snott ens stol, eller någon annan i styrelsen, i äktenskapet, eller någon på jobbet, eller… Vänta bara, snart vet ingen vem Walpurgis var, eftersom ingen kan släcka om det skulle börja brinna. Har vi glömt hur man eldar?
