?Surpittar? ?? undrar hur det ordet uppstod?
Ordet ?surpitt? finns inte om man söker på det. ?ndå används det? eller? i alla fall använder jag det???Inte så ofta dock, men då och då, och nu var det ett sådant där ?då?-tillfälle när jag inte lyckades hålla tyst utan fick ta mitt ansvar och reda ut ?stormen? som uppstod. Redan som liten kunde jag kritisera mina föräldrars sätt att utföra sina arbetsuppgifter inom sina ansvarsområden. Inte lika mycket mammas som pappas, kanske är det därför det heter ?pitt?. Konstruktiv kritik fanns inte som gåva att ge någon på den tiden heller, så man fick en snyting och sen var situationen utraderad. Vid nästa generationsväxling fattade man att kritik till någon annan bara innebar att man blev utestängd från det sociala umgänget. Alltså lärde man sig att gå sin väg om någon blev ?för mycket?. Ytterligare en bit på vägen i livet fattade jag att de som kritiserade mig, för det hände ju givetvis, ville att jag skulle ändra mitt beteende för att bli bättre. De var ju i sådant fall de bästa vännerna, som jag borde tacka, i stället för att bli arg på. Men det är ju inte så många som fattar.
Men ibland slipprar tungan fortfarande, likt en slingrig isbit, ur munnen. Ja, ni fattar. Ni har varit där ni också, låtsas inget annat ??? ? och så står man där med skamflaggan i handen. Men i det här fallet blev jag så trött på den här surpitten och surstämningen som så ofta infaller när vi möts. Hen är sur jämt, jämt, jämt och inte bara mot mig. Kolla den här senaste diskussionen när jag var tvungen att ta striden som jag själv uppviglat till. Bonden bara flög upp i mitt huvud, den stackarn. Jag har verkligen inget emot bönder. Dom är bra.
-Har du någonsin sett en bonde köra in i stan med sin dyngspridare? frågade jag.
– Vad? Nej.
– Undrar vi inte varför nu?
– Nej, vad fan, det fattar väl alla. Det luktar ju helvete.
– Precis. Det skapar obehag för andra, vilket gör att andra inte vill vara i närheten av bonden.
– Ja, vad vill du? Nu är hen riktigt sur. Surare än innan.
– ?r du arg på mig? frågar jag med en blick som kunnat blinka ut Bambi.
– Nej.
– Varför är du då så sur?
– Jag är inte sur.
– ?r du glad då?
– Nej, men man behöver väl inte vara glad jämt?
– Nej, men någon gång. Kan du se likheten mellan dig och bonden?
– Nej.
Vissa är omöjliga att nå. Förmodligen är det så att deras tid för att vara glada åt livet som givits dem, inte har kommit än. Den här personen har givetvis något i livet som är väldigt kämpigt såklart. När det pågått ett tag gör det livet inte bara tråkigt för hen utan även för andra i närheten. Andra drar sig undan. Det krävs mod för att ?ta tag? i sig själv. Mod att söka svaren på sitt missnöje i sitt eget beteende, hellre anklagas andra för att allt blir fel i stället för ?rätt?. Det är ju ett ganska vanligt mänskligt beteende, som man lätt kan bli av med, om man vill. Men det är ju inte alla som vill det.
Det senaste och mest uppmärksamma beteende som väl får anses som avvikande eller stört om man så vill, är väl SD´s Jimmie ?kessons utspel till allmänheten när han svarar på journalistens frågor om deras ?Trollfabrik?. Helt plötsligt är det andras skyldighet att be om ursäkt till SD ?? hur gick det till? Har ni varit där någon gång? En diskussion som blir het och det är rätt självklart att du har rätt. Det är enkelt. En liten ursäkt bara, så kunde diskussionen varit över, men icke då. Helt plötsligt är det du som gjort fel. Vad hur?? Känner ni igen situationen? Det är ett vanligt beteende från en trängd psykopat. En människa som i grund och botten har ett svagt självförtroende och inte vågar, eller har råd, att kritisera sig själv eller ens ta emot och hantera kritik. Men bäst är dom, enligt de själva. De intygar sig det i alla fall.
Ju äldre de blir, kanske de blir modigare. Man möter sällan pensionärer som beter sig illa. Nu har jag ökat på min erfarenhet ytterligare vad gäller det området genom att än en gång åka med på en pensionärs resa. Den här gången till Bornholm. Alla är så snälla och trevliga. De spelade musik i bussen från Svensktoppen 1967 och jag fick infallet att stiga av bussen och aldrig mer åka med pensionärer igen. Efter några minuter insåg jag och Mia att vi satt och sjöng med, vi kunde texten på alla låtarna. Vi glodde på varandra, skrattade och sjöng ännu högre; ?Vi skall gå hand i hand genom livet du och jag??
Det var inte bara sången som var rolig. Guiden bjöd på roliga historier också, på tal om ?surpittar?. Här kommer en historia om en fé som skulle svinga sitt trollspö och utlösa en högsta önskan till någon som gjort sig förtjänt av det.
Fen utsåg ett par som båda fyllt 60 år och som hade varit givmilda åt sin omgivning i hela sitt liv och nu ville gå i pension. Fen berättade för dem att de skulle få varsin önskan uppfylld och de kunde önska vad som helst.
Frågan gick först till frun som önskade sig en jorden-runt-resa med sin man. Wips hade hon biljetterna i sin hand efter att Fen svingat sitt trollspö.
När samma fråga gick till mannen, skruvade han på sig obekvämt och Fen frågade för säkerhets skull en gång till. Då tittade mannen försiktigt på sin fru och sa: ?Jag önskar att min fru var 30 år yngre?, och Wips var han 90 år.
Var noga med vad ni önskar och ber om, det kan slå in ???
?nskar er en toppenfin helg, hur en sån nu är? Som på bilden, inklusive picknick, helt klart.
