Jag försöker åka ut till stugan i Ardre så fort det blir helg, i alla fall nu när det är lite varmare ute. Det är som att ha ett andningshål, att kunna komma ut hit i skogen. En oas av dofter och fågelkvitter möter mig när jag stiger ur bilen. Det tar 40 minuter för mig och 30 minuter för Tony som bor längre bort i Ljugarn, att köra hit. Så man hinner varva ner och är alltså lös och fin när man väl är framme. När solen går ner bakom talltopparna och himlen färgas gulröd, och till slut lila, blir allt stilla och tyst. Inte ett tallbarr rör sig. Till och med fåglarna avslutar sina pollineringsinviter och tystnar. Det är en konstig känsla som uppstår på ett ögonblick. Som en kollektiv stillhet som man dras med in i, som när man satt i kyrkan när man var liten. Man vågar knappt röra sig, av vördnad för något större (det kan ha varit pappas eller mammas blickar). Det vore liksom helt fel att börja sjunga i detta ögonblick. Som om någon då skulle komma från ingenstans och klubba ner en. En blixt i huvudet, från en himmel med palettens alla färger. Alltså sitter jag alldeles stilla och ber om ursäkt för knastret ifrån nacken som hörs när jag vrider på huvudet, för att se om det verkligen inte är något som rör sig där inne i mörkret bland småtallarna.
Någon som inte känner den kollektiva respekten är tydligen göken. Långt bort i söder hörs lockropet, när alla andra fåglar tystnat. Det är förståeligt att just göken är en fågel som de flesta känner till. ?Hör man göken är det vår?. ?Södergök är dödergök?. ?Västergök är bästegök?. ?Nordergök är sorgegök?. ??stergök är tröstegök?. Enligt bondepraktikan kunde man med hjälp av göken spå framtidens upp och nergångar. Hörde man göken från söder, var det någon som skulle dö, kom lockropet från väster blev det ett bra år, från öster blev året ett trösterikt år, och hörde man en gök i norr höll man nog för öronen. Lat är den dessutom av natur, då den lägger sina ägg i andra fåglars bon och låter dem föda upp ungarna. Man kan ju undra vad gökföräldrarna ägnar sig åt under tiden. De sitter nog och gökar någonstans? Eller tar sig en gök. ?Gökunge? har man ju hört talas om. I ?ppelbo hette göken ?Gukko?, där hörde man den alltid ifrån söder eftersom skogen låg i söderläge från vårt hus. Någon skulle dö varje år, och så var det ju. Alla kände ju alla i byn, och det var alltid någon som dog.
Annars har veckan bara innehållit en massa arbete med bokslut och deklarationer, och så mitt i allt det där väsentliga så kommer kvartalsmomsen och sticker in huvudet. Senast den 12:e skall moms- och arbetsgivardeklarationen vara redovisad och betald. Så är det i och för sig varje månad utom i augusti och januari, då det är den 17:e som gäller. Skatteverkets personal måste ha semester. Vad som fått snurr på ?galaxerna? den här veckan är att många verkar hamna i onödiga konflikter. Någon lyckas peta in en pinne med tändvätska rakt in i elden och sen är konflikten i gång. Svush!! Någon har trampat på någons ömma tår. Jag minns inte vem som myntade uttrycket att ?ord är väl bra, men värdelösa att kommunicera med?, men det är klokt sagt. Speciellt nu när vi sms:ar och mailar varandra med just ord. Det är tur att mojisar finns, så vi kan förstärka vår egentliga mening, med dessa sensitiva gula ansiktsuttryck. Vilken tur att de är gula. Hade de varit bruna, hade vi varit rasister. Undrar vad kineserna tycker? Vet de om att vi tycker de är gula? Förmodligen inte och det är väl tur det, för vem vill komma i konflikt med en femtedel av jordens befolkning? Kan bli en Nato-fråga.
När jag utbildade mig till coach fick vi lära oss lösningsmetoder i konflikter, med oss själva som konfliktoffer. Alla har vi någon konflikt med någon annan person även om den är okänd för motparten. Vi fick välja ut en av våra konflikter och så lade vi upp tre pappersark med bokstäverna A, B och C på golvet. Vid position A skulle vi vara oss själva och beskriva konflikten. Vid position B skulle vi inta motpartens sida och försöka sätta oss in i dennes känslor i själva konflikten. Slutligen skulle vi vid position C, på ett professionellt och opartiskt sätt bedöma situationen och komma med lösningsförslag. Det var (svordom) intressant att se vad som hände inuti kroppen och knoppen vid de olika positionerna. Jag trodde jag hade kontroll på mina känslor, men tjenamorsning. Det mest ansträngande var att möta sig själv, klanka ner på sig själv och framför allt läxa upp sig själv, och dessutom förstå den andre idioten. Hur ofta gör man det? Man är ju bäst? den andre har ju fel. Eller hur?
Det kostade 10 000 kr att lära sig det, i kurskostnad alltså. Det är tufft svårt att möta sig själv, men om man tänker efter så är det ju ingen annan som hör hur man diskuterar. Poängen är att man i konflikt skall lyssna på den andre utan att själv bli arg, och försöka förstå att motparten blivit oroad av någon anledning som man kanske inte har en aning om vad det kan vara. Rädsla uppstår ofta i en konfliktsituation. Kommunikationen har inte nått fram på rätt sätt. Den andre har kanske missförstått budskapet. Till exempel att ?Sneakpeak? betyder ?förhandstitt? och inte en ?sniken pitt?.
Kan bli en väldigt stor konflikt om det läggs ut på Fejan och någon råkar synas på fotot. Analysen från position C blir; ?Herregud, hur orkar dom? Riktigt kucko. Det är fredag, nu tar vi helg.?
