Glad påsk på er! Glad och glad? gör så gott ni kan! Det här är nog den ensammaste påskhelgen i mannaminne. Rädsla för covid -19 och respekt för alla fantastiska människor som jobbar inom vården och alla andra medmänniskor, gör att vi är många som blir ensamma hela helgen. Det faktum att vi i dagens samhälle lever i ensamhushåll i större utsträckning än vad man gjorde förr, bidrar till att situationen är unik. Inte ens mamma uppskattar besök, trots att hon bor ensam.
Med julhelgen i färskt minne, har jag förberett mig för att inte hamna i någon sorts martyrskap. Jag stängde av tv:n en kväll efter jobbet så det blev riktigt tyst runt omkring mig och ställde en viktig fråga till mig själv; När jag återgår till jobbet på tisdag morgon, vad vill jag kunna känna att jag har gjort under påskhelgen för att jag skall vara nöjd?
I två dagar gjorde jag en lista på saker jag ?måste? göra och aktiviteter jag skulle tycka vara kul att göra. ?Vila?, skrev jag inte upp, dessvärre, men det har jag kompletterat med sen när jag insåg vad jag hade gjort. Den här listan satte igång ett program i mitt huvud som sa; ?Jajamensan, det här fixar vi. Inga problem?. Redan på skärtorsdagen hade jag avverkat x antal aktiviteter som stod på listan. Jag blev redan första dagen slav under ?programmet?, så pass att jag glömde gå och träna som jag brukar göra på torsdagar. Förlåt, Alex (min PT).
Så där fungerar min hjärna. Jag tänker vad jag vill/måste/behöver göra och så börjar benen springa. Den där rösten inne i mitt huvud fungerar som en slavdrivare. Det är ett utmärkt instrument om jag är en anställd. Jag jobbar arslet av mig för att hinna det jag skall göra. Min arbetsgivare borde älska mig, men det gör de ju aldrig, eftersom det inte är någon annan än jag som hör den här ?rösten? inne i mitt huvud. För när jag har tänkt ut vad jag skall göra under dagen, kan jag knappt bärga mig. Snabbt vill jag komma till jobbet och avsluta mina ?projekt?, ibland hinner jag med allt innan dagen är slut, och då känns det som ?High five?. Det blir en inre prestige att vara så snabb som möjligt.
När jag var hemma med mitt barn under hans uppväxt, gick jag in i väggen. Hur kan man gå in i väggen när man är ledig hela dagarna? Ja, man har en egen slavdrivare i huvudet. Gick alldeles utmärkt. Av min psykolog fick jag då ett tips; ?Lär dig att dricka kaffe!? sa hon. Kaffe blir man beroende av och man blir tvungen att ta en paus, sitta ner och vila. Jag som inte druckit kaffe tidigare, började med capuccino vid 36 års ålder. Sen dess har jag varit medveten om min ?röst? som kan driva mig in i stress. För det är lika enkelt att gå in i väggen när man vill göra roliga saker, som när man känner sig tvingad att göra svåra saker.
Tidigare i veckan frågade jag en kollega om hon hade gjort en plan på vad hon ville ha gjort under helgen, men hon hade aldrig tänkt på att göra någon plan. Det var ju så mycket man skulle göra ändå, så att hitta på något som hon ville göra hade aldrig kommit upp i tanken. Hon har familj, barn och barnbarn och ?så mycket att göra ändå?-saker förstår jag, är de aktiviteter som följer med i vad som förväntas av en mor eller mormor. Helt enkelt vad andra förväntar sig. Sen kanske någon annan kommer med ett förslag på aktivitet, och så följer man med på det.
Så har det i alla fall varit för mig. Så när man står där helt själv, utan förväntningar på påskmat, påskägg, påskris eller påskaktiviteter, dyker frågan upp: Vad vill jag? Ingen aning. Det var helt enkelt väldigt vilsamt att ha någon annan som bestämde vad som skulle göras. Den där ?rösten? i huvudet fick inget utrymme, ingen funktion. Det kanske är därför den är så ettrig just nu när man står där själv ?? den har en massa aktiviteter ackumulerade och har inte fått komma till tals på länge. Jag behöver lära mig styra den, rösten alltså. Vem bestämmer, vem är den som är vuxen i det här sällskapet, egentligen? Jag får ha den där listan ett tag framöver och beta av den lite då och då under hela året. Och dricka kaffe. Glad Påsk! Kukelikuuu?ja, en sån har man ju inte sett live på länge heller. En tupp alltså?eller höna?neeej, en vit fågel som värper ägg, menar jag ????ja? Humor, det är receptet på mycket i vårt liv.
