Jag har sett staren. Ett starpar har hittat grannens holk. Jag tror de ligger där inne och kurar, för de har inte setts till på ett tag. De måste vara förundrade. En vanlig staräur är en kort händelse, den här senaste som ännu inte gett sig ikväll, har pågått i minst en vecka. Min potatis ligger med stora ögon och glor på mig och undrar när de kan få komma ner i jorden. Det måste vara minst 12 grader i jorden innan man petar ner knölarna. Det är bråttom eftersom det säkert tar minst 8 veckor för dem att gro och det är precis 12 veckor kvar till midsommar och skörd.
Efter att ha läst Elin Wägners ?Väckarklocka? och efter den här senaste tidens prisutveckling på livsmedel inser jag att det är bra om man underhåller odlingskunskapen. Ingen vet vad framtiden tänker utmana oss med. Vår bekvämlighet har gjort oss beroende. Maslow´s behovsteori finns på Google, och utnyttjas ogenerat av feta Ica-handlare, banker och elbolag; mat, tak och värme. När jag bodde i Dalarna ingick självhushåll i de dagliga sysslorna, men när man bosätter sig i stan fungerar det ju inte på samma sätt. Jag litar på att Ica Maxi har mat, att min styrelse i bostadsrättsföreningen är kunniga och att jag har en god kontakt på banken. Det räcker att jag har känslan av att jag vet hur man odlar, att jag får två potatisar åtminstone. Till sillen, som jag köper på Ica. Fasiken, jag gillar inte att vara beroende. Måste jag fiska också?
Det var just det här som Elin Wägner, Selma Lagerlöf med flera starka kvinnor, på tidigt 1900-tal insåg skulle hända och försökte basunera ut; vi måste leva med jorden, och sluta leva av jorden. Den linjära ekonomin skulle inte hålla i längden. Inte många lyssnade, och det förstår jag. Hennes ?Väckarklocka? är pinsamt dåligt skriven. Den är läsvärd, men man bör börja med de sista sidorna om man inte skall tappa lusten efter första kapitlet. Men hur skulle vi ha gjort? Idag är vi bra på väg att ha bytt ut den linjära ekonomin mot en mer cirkulär ekonomi, men det känns som om vi är sent ute. Stararna är förvirrade, potatisarna också.
Den linjära ekonomin präglas utav att utvinna naturresurser, producera produkter som konsumenter köper, och sen slänga avfallet. Ett slit-och-släng-samhälle som tyvärr pågått alldeles för lång tid. Med den cirkulära ekonomin skall jorden värnas och allt som tillverkas skall tas tillvara och brukas om igen. Jag erkänner gärna att jag inte fattat något av detta under min linjära uppväxt. Jag minns ?Håll Sverige rent?, men det är också det enda. Det var först när jag lärde mig så frön och sätta potatis som jag förstod att även jorden är levande. Att föda barn innebar också en insikt att man inte ens kontrollerar sin kropp. Pinsamt och skämmigt. Det är ingen skillnad på ett frö som sås i marken eller det frö som såddes i min kropp. Jag är en grönsak. Nej, en frukt. Eller en pratande växt? En växt som går omkring kallas djur. Ja, vi är väl någon sorts djur, då.
Men hur skall framtiden se ut om den är på allra bästa sätt? Hur lever vi i samförstånd med jordens resurser? Vi kan ju inte bo på landet allihop? Eller? En ko, hönsgård, grönsaksland och bredband. Någon måste ju jobba hemifrån. Tja, varför inte? Vi kan väl blanda lite gammalt och lite nytt. Sen kan man behöva bo fler i samma bostad. Vi kan säkert inte fortsätta så som vi har det idag när alla vill vara singlar och bo för sig själva, gammal som ung. Vi diskuterade detta på senaste tjejmiddagen. Hur skall vi bo när vi blir gamla? Kan man flytta ihop med en eller flera väninnor utan att bli kallad lesbisk? Rolig diskussion som slutade med att någon ville bli begravd i samma grav som jag ?? döligga. ?ntligen fick man ligga ????
Det var väldigt roligt med grönsaksland, men korna? då blir man beroende av havren och höet. Slav. Känns inte lockande att bli ko-slav. Lev i nuet. Nu är det fredag och jag har öppnat bubblet?
