Swush ?? och så var semestern över. På måndag startar rutinerna igen. Ibland känns det skönt att återgå till rutinerna. Men samtidigt blir det en påminnelse att sommaren snart är över och vi sveps in i snöflingornas mjuka omvårdnad. När den känslan uppstår, gäller det att bromsa tankarna. Ta kontroll över dem. Det är väldigt onödigt att pina sig innan det faktiska faktiskt är fakta. Njut nu! Vem bestämmer egentligen över tankarna? Ja, det är ju du själv, idiot. Jag märker hur jag gör en ?lista? i tanken vad jag skall göra under dagen. Innan den ena saken är uträttad är jag redan på nästa uppgift. Jag är inte jagad av vargar ?? jag är jagad av tankar. En rackarns slavdrivare som bor i mig och som aldrig föreslår att jag skall slappna av.
Mitt i en ”uppgift” hittar ”jag” mig själv med att kratta kottar på tomten. ?Var det verkligen det här du skulle göra?? hör jag mig själv säga till mig själv. Vem är det som snackar egentligen? Dra åt skogen säger jag till mig själv och går till solsängen. ?Du skulle ju måla?. Jo, jo men det här är min semester. MIN. Nu har jag tagit kontroll över tankarna och sjunker nöjd ner i solsängen. Jag satte ner foten, tänker jag och sen garvar jag åt mig själv. Det är ju bara tankar. Tankar som du själv styr över. Tankar som ingen annan vet något om, som ingen annan hör. Alltså kan du själv bestämma om du vill tänka ?Fy så korkad/fet/ful/dum/ jag är.? Eller ?Vilken toppentjej jag varit idag. Snygg, med lagom hull, och förbannat omtyckt av alla.? Va? Vilket väljer ni? Ingen hör ju, så välj något bra och säg det om och om igen. Se om humöret blir annorlunda.
Om du inte styr själv så lär alltid någon annan komma och styra över dig. Räkna kallt med det. Fyll din almanacka själv innan någon annan gör det. ?Kan vi kvista över till er på Gotland i sommar?? Min granne i Ardre kunde inte säga nej. Nu säger hon att hon behöver semester efter semestern. Ingen av de fyra veckorna kunde de vara själva. Det är första året deras stuga står klar, så de visste inte. En annan väninna försökte leva under samma tak som sin dotters familj med två små barn i fjorton dagar. Det tog säkert en timme att få ur sig all frustration när vi träffades. Mina underbara gäster lämnade min lägenhet med en doft av såpa.
Det är DIN semester. Kräv den! Ta den! ?G den!
När jag tänker efter så är det bara kvinnor som utrycker sin frustration över sina ?gäster?. Männen tycker oftast det är lite trevligt bara. Hm, de kanske tycker det är trevligt med lite sällskap vid grillen och delar gärna en öl med någon… nu var jag elak. Jag tycker inte illa om män, men just nu kan man bli lite trött på män som upptar hela medias uppmärksamhet. Det är ju nästan bara korkade handlingar gjorda av män som får uppmärksamhet. Narcissister som tror sig vara något högre och större än vad de i själva verket är, som söker uppmärksamhet, smicker och lydnad från sina ?underordnade?. Som reagerar med förakt, ilska, fysiskt våld eller psykisk misshandel när de inte blir åtlydda. De är inte värda att nämna vid namn, men det behövs inte. Gissar att ni känner att det låter bekant. De skall egentligen nonchaleras, narcissisterna.
Jag håller med Jan Eliasson, när han på frågan om vad han tror om framtiden, svarar att han ??tror på kvinnorna.? Jag tycker också att kvinnor skall ta för sig mycket mer. Tro på sig själva. Kliva fram. Kvinnor är duktiga på det mesta. Betänk hur det såg ut i småskolan. Vem snodde ettorna och tvåorna? Vem tog de bästa betygen? ?? tjejerna. Nu är de där suddgummikastande gubbarna våra chefer. Det är inte bara gubbarnas fel att det jämlikheten haltar ?? det är precis lika mycket vi kvinnor som inte kliver fram och tar för oss.
Det är inte bara kvinnor som behöver ?äga?. Idag, lördag, går Prideparaden genom Stockholm. Man kan undra varför det skall behövas en kamp för att få lov att älska vem man vill. Det är religionen som satt sina spår av skuld, förstås. Men än så länge är det bara Miss Li som sett Jesus. Visst kan vi tro på något, men kanske inte i samma veva belägga andra med skuld för något vi inte vet något om. Förvirrande nog så har Prideflaggan uppdaterats för att inkludera även andra som inte är inkluderade. En svart och brun färg är tillagd samt en trekant med en ring i mitten. Det skall representera färgade personer och intersexpersoner. Helt enkelt en intersexinkluderande Prideflagga, alltså. Plus och bokstäver blir så krångligt; HBTQ+, man blir rädd att man exkluderat någon bokstav.
Tillbaka till kvinnorna – det är många duktiga kvinnor som har ledande roller som det är ganska tyst om. Utrikespolitiken till exempel blev helt plötsligt mycket mer spännande när Kamala Harris kliver in på scen. Man säger att man inte vet särskilt mycket om henne, ändå har hon en lång gedigen karriär bakom sig. Hon är 59 år och utbildad inom statsvetenskap och nationalekonomi samt har en juristexamen. Hennes far var professor i ekonomi och modern genforskare. Kamala Harris arbetade först som åklagare för grövre brott och avancerade och blev distriktsåklagare i San Francisco innan hon startade sin politiska karriär. Den 19??22 augusti, under partiets konvent, borde hon väljas som Demokraternas val av presidentkandidat. Hennes kvicka steg, hon bär byxor i stället för kjol, hennes erfarenhet som åklagare, det skall bli kul att se henne i duell med Trump. Hon har stort stöd, men är amerikanarna redo för sin första kvinnliga president? De borde vara det. Heja, heja Kamala!
?Stunden är din, kvinna. Scenen är din. Kräv den! Ta den! ?g den!?
Jag vet inte vem som skrev det där från början, jag har snott den. Men det är en så bra uppmaning som förtjänas att upprepas i oändlighet. Antingen är det någon klok filosof eller så är det rent av Michael Connelly.
Jag gjorde det en gång när jag var så där 10 år ?? intog scenen och ägde den. Det var häftigt, jag och musikerna blev ett, så när jag var liten ville jag bli sångerska. Jag deltog i Tiljans Talanger några gånger och kom alltid till final. Jag älskade det fram tills den gången då jag tappade texten. Jag skämdes så vansinnigt att jag slutade men sången och började rida istället. Där gällde det att inte ramla av hästen. Man fick tidigt veta att man inte kunde rida förrän man trillat av 100 gånger. Gissa om jag räknade. Ramlade jag av, satt jag upp igen och väntade på nästa gång.
?nnu har jag inte kommit upp till tio oavsiktliga avsittningar, alltså kan jag inte rida än. Men på äldre dagar har jag förstått hur viktigt det är att få lov att göra fel och misstag på vilken scen man än står. Man behöver bara någon som säger det. Vi behöver säga det till oss själva och till alla andra. ?Upp igen! Det är långt till hundra.? Att våga göra det vi verkligen vill. Våra drömmar, som egentligen inte är ?drömmar? utan en visshet i vad vi skall uträtta under vår livstid. Att inte avbryta bara för att man misslyckas en gång, eller två. 98 to go?
På tal om att ?säga till? så var jag med om en rolig händelse för ett tag sedan. Så här på sommaren är ju de flesta utomhus, så även mina nya grannar som jag har lite dålig koll på, men hör desto mer av. Dessutom är jag ganska sur på narcissister. Så när jag hör mannen i grannhuset vråla ?BARBRO, KOM HIT!? ?KOM HIT, S?GER JAG. NU!? ?F?R I H-E, BARBRO, KOM TILLBAKA!?. Då reagerar Gunilla och vill gärna gå in och hälsa på ???
”Hej, jag heter Gunilla. Jag är er granne.”
”Hej”, säger mannen som presenterar sig som Arne. Narcissisten Arne, hinner jag tänka och frågar efter frun och får veta att hon är inne i huset. Blåslagen förmodligen, tänker jag. Barbro, jag är här nu. Nu är vi två.
Lätt ger sig inte Gunilla som envist står kvar för att få kvitto på ?karlfan?, som visserligen ser väldigt snygg och trevlig ut. Men det gör dom nästan alltid, narcissisterna. Ut ur huset kommer en bulldog springande och vill lukta mig i skrevet.
”Ja, och det här är Barbro. Hon är väldigt snäll så du behöver inte vara rädd.”
